Taekwondo

Ahaha… ni kanske trodde jag var död?!

Dårar, jag kan inte dö…men det är förståeligt om ni trodde det – jag har inte varit den ivrigaste blogguppdateraren under de senaste veckorna. Men jag har anledningar! (host bortförklaringar host)

Det mesta (och samtidigt det senaste) jag lyckades skriva under resan var ”Detunderligainlägget”.  Ett genidrag fött ur en kombination av matbrist, letargi, kraschande Internet, en önskan att vidarebefordra så mycket som möjligt så snabbt som möjligt, och skrattande småpojkar som gärna ”hjälpte” mig skriva. Allt detta under tidspress, för varken datorn eller pojkarna som tydligen följde med i paketet var mina. Så jag var tvungna att lämna tillbaka dem i vettig tid. Dessutom behövde jag sova.

När jag kom hem var jag sjuk, trött och… tja, trött. När jag försökte slita tag i en vettig uppdatering på bloggen kom jag på massor av bra undanflykter som ”jag har inte fått bilderna än”, ”jag behöver vila”, ”det är ingen brådska”… et cetera. Således sköt jag på uppgiften dag efter dag, jag orkade inte skriva om drygt två veckors upplevelser. Det kändes för… tröttsamt.

Ja, det var den inre latmasken som talade.

Men nu är jag (någorlunda) redo för att göra ett avslut. Måhända inte så utförligt… men ett avslut, ändock.

Vi börjar med en beskrivning av-

-Korea. Landet där solen aldrig lyser, de små kutryggiga gummorna slukar minsta fimp tills miljön känns rent (haha) pedantisk. Ett land där den vanligaste hälsningsfrasen är ”Salt är ett dumt västerländskt påfund! Här, ta lite socker eller sourcream&onion till dina/ditt pommes/köttet/potatismoset/salladen/allt”. På koreanska, såklart. För trots att affärerna aldrig tog slut (och landslaget gick och gick och gick i marknaden… och de gick och gick och gick…) fanns det ingen som förstod annat än det universella språket ”Cash”. Ibland inte ens det.

Korea är ett land där ljummen (och KALL ibland, till och med! Blargh!), friterad kyckling serverades direkt i läskmuggen, med ett sugrör ned till pepsin. Hundar förvarade de i glaslådor, både sådana till för att ätas (döda) och sällskapsdjur (levande).

Det var bara att välja.

I Korea fanns inte gatlyktor, men det oändliga affärerna med sina färggranna neonskyltar lyste upp natten bättre än det mesta. Färggrant och fint, till skillnad från under dagen där allt var grått och vitt.

Inte för att vi såg så mycket av Korea under vår vistelse, tyvärr. Anledningen till det är att vi tillbringade största delen av vår vakna (och i mitt fall även sovande) tid i-

-Arenan. Platsen vi tillbringade mellan tio till fjorton timmar om dagen i. Även platsen där ryssarna kom med några hemska tutor samtidigt som de skrek ”RHA-ZZI-AH, RHA-ZZI-AH!” med rullande ”r” i mitt öra.

I mitt öra specifikt, ja – jag är nästan säker. Gumman bakom mig plirade ondskefullt när jag så mycket

som sneglade bakåt eller försökte byta position.

England höll på med nationalsånger, Argentina hade någon ramsa jag inte mins, Australien skrek ”Aussi Aussi Aussi! Oi Oi OI!”, USA (som fyllde upp tre läktare) hade delat in sig i segment som reste sig upp och skrek U! S! A!.

Vi i Sverige viftade med några flaggor, supportrarna skrek bäste de kunde mot de andra länderna.

(Kudos till Anki för den höga rösten – du ensam var lika mäktig som hela Japans hejarklack).
Arenan öppnades med pompa och ståt, flaggor från sextio länder med guldregn, koreansk dans, specialtekniker, ljusshower och kända människor inom TKD-världen, såsom Choi Hong Hi’s (taekwondons grundare) son och provinsens president (som jag fick skaka hand med i en hiss när jag åkte fel tio våningar till Ramada hotels ”festvåning”. Han verkade något… onykter). De utländska tävlande fick gå på Beer festival och dricka hur mycket det ville, men jag skippade det (duh). Inte nog med att jag antagligen inte skulle fått dricka… även om Koreanernas oförmåga vad det gäller att identifiera både ålder och kön var imponerande (Nejdå, nu är jag bara elak), men det verkade även tämligen idiotiskt inför-

-Tävlandet: För min egen del gick det… sådär. Jag skulle kunna gnälla på saker som att jag led av en veckas näringsbrist (jag kommer gråta om jag får ett paket sockrade flingor med hallonmjölk, blåbärsmarmelad och vitt bröd med Gatorade att dricka till frukost igen. Allvarligt.) och lite annat skruffs, men hursomhelst – jag förlorade. Första matchen i sparring gick jag mot en Engelsman i Welterweight, -64 kg (vid det laget hade jag gått ned tre kilo till lite under 60). Han sparrades ungefär som jag gjorde, men han var lite större, lite tyngre, lite snabbare… och jag förlorade. Jag tror att någon filmade matchen, men har inte videon nu. I så fall kommer jag bädda in den vid ett senare tillfälle.

I Tul kom jag till kvartsfinal. Innan matchen jag förlorade hade min hjärna varit ganska… tom. Allt sveptes bort och jag blev faktiskt orolig över hur det skulle gå. Om jag skulle tappa bort mig en gång skulle jag vara dömd.

Men det gick. Min duktiga kropp mindes på egen hand de mönster jag nött in under så många timmar. Det kändes som att jag kört intervallträning efter jag var klar, min kropp blev tung som bly. I matchen jag förlorade, mot Wales, hade jag mer sinnesnärvaro. På ont, tydligen. I varje rörelse jag gjorde ploppade de saker jag gjorde fel upp. Du sjönk ned för djupt. Din armbåge var sned. Du centrerade inte slaget. Du glömde huvudrörelsen. För lågt. För långsamt. Mer åt sidan. Du hoppade för långt… och så vidare. Det är ju bra att veta vilka fel man har… men kanske inte i den här situationen.

Jaja. Av trettiotvå tävlande hamnade jag på delad sextondeplats. Men man vet ju inte… jag kanske bara hade tur med de jag mötte. Alla de bästa kanske var i de andra grupperna…. Man kan bara vara säker på sin plats om man blir-

-Nummer ett. Sverige tog hem en guldmedalj i grenen kross/power – det momentet där det gäller att i fem tekniker ha sönder fler plankor än de andra. Bragden gick till Björn, ca 125 kg tung, ca 1.90 lång. Vad kan man säga – hans föräldrar valde ett passande namn! Andra medaljer gick till Maya Mackenzie-Cardy (även känd som Maya Mackenzie ”Candy”. Ahaha… det vår så roligt när de ropade upp ”Candy” till fight. Haha), brons i tul och Jan Melki, silver i sparring. Kanske inte så många medaljer – tre allt som allt. Men för ett landslag hopslängt på ett halvår, med färre än tre dygns gemensam träningstid kunde det gått sämre. Mycket sämre. Jag känner mig nöjd, trots att det gick sådär för min egen del. Jeanette slet sig igenom två engelska tjejer och förlorade kvartsfinal i tul, Oskar sparrades på, Laakso körde lagtull… jag känner mig nöjd. Det enda som jag skulle kunna klaga på (förutom matbrist, brist på engelska, solbrist, färgbrist och saltbrist) allvarligt är-

-Domarna. De var oerfarna. De kunde inte reglerna. De var långsamma. Vi har filmbevis från en sparringmatch där Fredrik Hyllander, kaptenen för teamsparringlaget sätter tvåpoängare efter tvåpoängare (spark mot huvud, hoppande slag mot huvudet tillexempel) för totalt åtta poäng, men får bara tre-fyra. Matchen gick in i sudden death, där motståndaren vann på en spark mot rumpan – decimeter under bältet, på ryggsidan. Om något borde han fått varning för teknik mot rygg och för låg teknik. Men han vann på den – och hela det här förloppet har vi filmbevis på, från två kameror (och återigen, tyvärr har jag varken kort eller bilder för tillfället. Kommer bädda in allteftersom). Sparkar under bältet, slag mot de som låg ner, vredesutbrott mot domare, tekniker så hårda att folk spydde, ett öga höll på att ploppa ut mm. Ambulanspersonalen hade fullt upp. Det här eskalerade allteftersom tävlingarna fortsatte, för alla länder upptäckte ju att – Hey! Inte nog med att vi inte blir diskade, vi får poäng och hindrar dem från att fortsätta! Kör hårdare! Kontroll är inte lika viktigt!

Det sög. Jag hade högre tankar om det här VM – en viss del kan ju skyllas på länderna som utnyttjade domarnas bedrövliga oförmåga, men skulden ligger utan tvekan just hos domarna.

Jaja… trots allt som hänt är nu resan-

-Slut. Och så även den här bloggen. Jag kanske inte har skött den perfekt… den har varit lika mycket ett projekt i utveckling som mina träningsmetoder, och först nu skulle jag kunna skapa en mer attraktiv blogg.

Ha. Men jag är, som tidigare nämn – nöjd. Med min egen utveckling, som kommer ta fart än mer nu när VM är över. Under de veckor jag inte skrivit något har jag planerat, läst på och studerat om träningsmetoder, övningar och gud vet vad. Jag har fått upp en någorlunda gedigen träningsplan med intervallkondition, balans, explosiv teknik, dynamisk stretching och maxstyrka som huvudsakliga penseldrag.

Preliminärt träningsschema (aktiviteter ej skrivna i ordningen de kommer utföras i)

Måndag

120min TKD

5min HIIT

20min stretching

90min maxstryka

20min dynamisk stretching

(20min specialteknik)

tisdag

10min ISO stretching

90min maxstryka

20min dynamisk stretching

20min stretching

20min teknik

(20min specialteknik)

onsdag

120min TKD

60min lågintensiv jogging

20min dynamisk stretch

20min balans

20min teknik

(20min specialteknik)

torsdag

90min maxstryka

20min dynamisk stretching

20min stretching

20min teknik

(20min specialteknik)

fredag

5min HIIT

10min ISO stretching

90min maxstryka

20min dynamisk stretching

20min stretching

20min teknik

(20min specialteknik)

lördag

60min lågintensiv jogging

20min dynamisk stretch

20min balans

20min teknik

20min stretch

(20min specialteknik)

söndag

60min lågintensiv jogging

20min dynamisk stretch

20min balans

20min teknik

20min stretch

(20min specialteknik)

Ungefär sådär. Det kommer kanske inte vara hållbart när gymnasiet börjar igen om några veckor… men än så länge (började förra torsdagen med allt förutom specialtekniken – det väntar jag med tills jag får ett bra plyometriskt golv för)) funkar det. Det kommer självklart ändras. Ibland kommer jag inte ha tid, schemat kanske är för tungt, kanske för lugnt… jag behöver lägga in tul, självmassage oh annat kul jag håller på och lär mig… men jag får se. Ca tre veckor efter terminstart eller så borde jag vara klar med anpassningar efter det nya schemat och sådant.

Om jag ändå kunde ha ett evigt sommarlov… suck.

Så – det var det. Tack till Leif på Nordsjö, Idé&Design i Nynäshamn och  Kaj Jonsson verktyg i Övik. Det är tack vare dem jag har fått uppleva allt det här, fått se så mycket. Jag har lärt mig mer än jag har ork att skriva om, så återigen – tack.

Tack även till er som har följt bloggen under de här månaderna…jag har inte gjort det lätt för er.

Ottowa i Kanada om två år…

Min chans till revansch.

Och så… är denna blogg.

Avslutad.

Och så var det kvällen innan dagen innan morgonen för avresan...
Heh. Har inte fattat det än - kommer antagligen inte göra det förrän jag väl är där.
Kanske inte ens då.

Idag tränade jag 90 min slagteknik, sparring snarare än grundteknikinriktat. Grundteknik är det man krossar med... det som (på min nivå) kräver noggrann positionering av kropp, fokus - och som följd, tid. Sparringslagen är inte till för att krossa revben eller något sånt vid semikontakt... som mest en bruten näsa. Inget mer. Fokus ligger på snabbhet och reaktionsförmåga.

Sedan gick mellan 90 och 120 min till att prova mitt dynamiska stretchschema.
Men det är fortfarande i babystadiet... lite för massivt, lite för tidskrävande...

Stretch:

Dynamisk

15min, morgon, dag, kväll, måndag-söndag.

Dynamisk stretching bör ej utföras vid trötthet, utan skall nyttjas när du är fräsch. Effektivt som uppvärmning, och kan med fördel användas på morgonen för att få igång kroppen.

Underkropp:

10reps, fyra set/övning/ben.

Knälyft:

Frontlyft:

Rygglyft

Quadpress:

Sidolyft:

Utsida-insida sving.

Utsida halvmånsspark:

Insida halvmånsspark:

Torso:

25 reps, 4 set/övning/sida:

Sittande rotation:

Sittande sidböj:

Sittande frontböj:

Liggande bakåtböj:

Stående rotation:

Vinklad rotation:

Stående sidböj:

Stående dips:

Överkropp:

10reps, 4 set/övning/arm:

Enarmssving:

Skiftande armsving:

Dubbelarmsving:

Böjd armsving:

Armsving till sida:

Armcirkel:

Bröstdrag:

Ryggdrag:

Flygande fågel:

Statisk  (ISO)

Stretcha med denna metod efter fysiskt krävande aktivitet, max 3 gånger under en vecka.

Utförs igenom att ta en statisk stretch till gränsen mellan smärta och obehag, för att sedan minska obehaget lite. Öka sedan spänningen gradvis i stretchen under fyra sekunder, för att sedan hålla i maxspänning under fyra sek. Slappna av och sjunk djupare, så långt du kan, direkt. Spänn max i trettio sek. Vila två min, upprepa.

Rekommenderat 2-5 set, 10- 15 sek håll,

Frontsplit:

Sidsplit:

... Som sagt, lite för massivt. Jag får leta rätt på de övningar som jag har större nytta av, och vilka jag redan har tillräcklig nivå i.

Samma som igår egentligen... ett evinnerligt nötande (300min) och felsökande som resulterade i två sidor av tekniker att rätta. Jag är just nu - på min valfria tul - uppe i lite över tre sidor med bara fel.
Ahahaha...ha...ha.
ha.
Och vi drar om åtta dar. Ge mig två månader i alla fall, så kan jag nog fixa dem.
Men det är bara felen på min personliga tul... vid tävlingen så är vi även tvungna att köra en domaren väljer. Alltså måste jag vara bra på de resterande tolv.
Där blev det sjutton sidor till.
Ge mig ett år, så kanske...

Repeterade tul i 110min väl hemma.

nötanötanöta

Jag hade tid att träna idag - men tog den inte. Jag var ombytt hade tagit mig in i salen, klockan var bara två - men jag kände mig så trött… för trött för att ens köra teknik! Var uppe lite väl sent igår… har nog med det att göra.

Istället för att träna tog jag mig hem, beredde ett långt, varmt bad, använde liniment där jag hade träningsvärk, duschade i iskallt vatten, skrubbade mig, tvättade hår och kropp - bara saker för att bli lite mer avslappnad och lugn så att jag skulle återhämta mig lite. Lade mig utomhus och solade efteråt... väldigt trevligt.

Men det blev inte mycket träning. Jag körde bara mitt fyspass på lite under en timme, med teknikträning varje vilominut mellan varje set.

Imorgon är det lägerdags... så ingen sovmorgon för mig.

Är nästan klar med mitt upplägg för ett fyspass, och körde igenom det nästan fullbordade passet idag.

2X2 huvudstående armhävningar
4X4 koreanska dips
3X3 pullups i L-sitt
5X5 L-sitt med rak rygg
2X2 viktade pistoler (20kg)
5X5 invikt planka
5X5 halva GHR (Gluteus Ham Rise)
2X2 cirkel HLL (Hanging Leg Lift)

Flera övningar är designade för statisk maxstyrka (plankan, L-sit), i syfte att förbättra min kroppskontroll, men majoriteten är designade för maximal dynamisk styrka. Jag känner att det är viktigare inför den stundande tävlingen, och att de statiska övningarna kommer ge resultat på längre sikt, och inte i tid för denna tävling.

Behöver lite övningar för korsrygg också... och säker några jag inte tänkt på än, som kommer komplettera programmet bättre.

Lilllördag. Vilket är en dag ledig från fys och kondition… den perfekta dagen att återhämta sig med tekniknötande. Vanligtvis skulle jag tränat i Södertälje idag, men på grund av transportproblem valde jag att träna här hemma istället.

50 min gick till att öva på utförandet av tinningslaget. Kanske min favorit bland de offensiva handteknikerna, tillsammans med simpla, raka slag. Krokar och uppercuts har sällan fungerat bra för mig, och knivhandsteknikerna (plus armbågar, grepp, enknogsslag etc) kommer vi först få börja använda vid andra dan, vilket jag ser fram emot. Jag har redan införskaffat (för en del av summan jag erhöll av Nordsjö, Idé&Design och Kaj Jonsson verktyg) de mycket skönare fullkontaktshandskarna, som låter en röra fingrarna fritt som förberedelse för detta. Dessutom är de snyggare.
...Man får inte glömma det estetiska.

50 min gick till att öva på enbenställningen. Inget spännande att berätta om där inte.

40 minuter gick till att öva på roundhouse kick. Min teknik har blivit renare, men jag får som bäst till en åttio-gradig vinkel mellan den utsträckta tekniken och foten-i-backens riktning. Det ska vara nittio grader, annars är tekniken inte korrekt. Du ska inte kunna se din quadriceps för att din kropp håller en så rak linje, är det tänkt.

Om du inte har absurt stora, såklart. Men den ursäkten kan jag inte riktigt använda… heh.

En kvart till mina tre senaste tular, varefter fem minuters upprepning av tinningslaget, sparken och ställningen.

Tolv dar kvar.

Var i Södertälje idag och tränade. Mestadels tul, från nummer ett till tolv.
...en ganska vanlig träning, allt som allt. Uppvärmning, stretching, fick några fel anmärkta...
Helt vanlig träningsdag alltså.
Men det är jobbigt att behöva dra sig dit för att träna.

Och, som du önskade Micke – jag nämner dig. Tempoansvarig i vår tulgrupp under över en timme, innehavare av tredje dan, Nynäshamns Taekwondos alldeles egna Lax.