2 Juni
Förutom ca en timmes cykling (Till gymnasiet, från gymnasiet, till gymnasiet, från gymnasiet, till kvantum, till...osv) körde jag ett intensivt armpass, samt rehab/stretching i en kvart.
Passet för armarna varade i två timmar (varav någon halvtimme ägnad åt att bygga ett nytt ställe att träna dips på).
Jag utgick från modellen jag provat på de förra två gångerna, med några förändringar. Den här gången började jag med den statiska övningen ”invikt planka” (eller hur man nu än översätter tuck planch), och höll i tolv sekunder innan jag tog en kort vila. Upprepade tre gånger, innan jag började köra max antal chins, sedan max antal dips. Upprepade fyra gånger, med vila melln varje övning. På det sista setet slet jag med att bara lyckads med en enda, och när jag kände att jag inte kunde få ut mer där gick jag över till armhävningar
Smala, normala och breda, i 45 graders vinkel uppåt för att göra dem så lätta som möjligt. Körde även dem tills jag knappt klarade av en enda, innan jag cyklade hem.
Var nog det mest slutkörande jag kört någonsin, vad det gäller armarna... och det var inte ens särskilt smärtsamt! Visst, det gjorde ont... men det var inget jämfört med lungbrännan intervallträning ger, eller smärtan som att öva fallteknik innebär.
Det var bara att köra tills musklerna gav upp helt enkelt.
Underbart.
