Tul-läger Lördag
Träningsläger på 2,5*2 timmar idag.
Inriktning?
Tul.
Tul, tul tul. Varken uppvärmning, stretching, fys eller någon annan del. Bara ren tul, så ren att det skulle smärta en oskyldig förbipasserandes ögon med sin bländande renhet. Onekligen nyttigt – men det tärde… på ett annat sätt en fys, sparring eller något liknande moment gör. Man blir mentalt utmattad. Jag föredrar att köra slut på kroppen, vilket vi inte riktigt tilläts, med alla saker i de lägre tularna som vi rättade på morgonpasset Det var helt enkelt för mycket att tänka på för att kunna lägga in kraft. Andra halvan av dagen ägnades åt att korrigera vår utvalda tul (då tävling i singeltul utförs igenom att den tävlande får välja en egen tul, och den andra lottas fram av domarna), vilket är logiskt när det ska bli vår bästa. Och jag fick reda på mycket intressant– lärde mig mycket, mängder av problem jag knappt ens märkt har uppdagats under den här dagen – men att gå igenom trettionio rörelser med endast tre avbrott, på en halv minut vardera, under två timmar…
Ja, ni förstår.
Det monotona arbetet innehöll dock ett moment som var väldigt intressant i slutet av passet, nämligen ett tävlingsmoment. Svart mot svart, och färg mot färg. Jag vann första ronden mot en annan förstadanare, men förlorade mot en andradanare (tävlingen gjordes utan distinktion för gradskillnader hos de svartbältare som var närvarande). Det är visserligen acceptabelt – förväntat, till och med, att en med sämre grad ska förlora mot en med högre grad.
…Men jag ville ändå vinna. Och kommer vinna, när jag fixat alla fel i mina rörelser… hur lång tid nu än det kan ta.
(Obs, jag hade fel om sträckningen. Den finns där, hungrig i sin väntan på att jag ska höja mitt ben, vrida min höft...
Allvarligt - hur länge kommer den sitta i? Har gått snart två veckor)
