Från Junior till Senior
Var på ett 2,5 timmars träningspass i Södertälje idag, specifikt för landslaget – på tiden! Jag hade faktiskt förväntat mig fler pass tillgängliga… men jag antar att TKD’n inte är så stor här i Sverige. Hursomhelst, är jag tacksam. I början av passet gick vi igenom vad vi antagligen behövde rätta i de första tolv tularna, fick lite information och delades sedan upp i grupper om två för att träna tul. Oerhört nyttigt, då jag fick reda på saker som är lite svåra att se själv... tillexempel hur jag flyttar tårna/trampdynan över golvet, hämtar mina slag i vissa tekniker, höjden på min knivhands gardsblock (Sonkal-daebi-makgi) under hämtningsfasen... och så vidare. Tack vare att Master Hans Forgbert (7dan) såg mig blockera fick jag även reda på ett fel i mina blockeringar, som bestod i att jag var överrörlig nog att vrida mina blockeringar för mycket. Tillräckligt mycket för att minska effektiviteten i blocken, och även då skönheten i den. Var även intressant att få rätta min senior, som är mer av en sparringtyp, på de fel jag kunde hitta. Än intressantare var det att se hur Master Forgbert inte bara noterade felen, utan även kunde ge anledningen till varför felet uppstod direkt, efter att ha sett tekniken en gång. Imponerande.
Tiden flög förbi, och innan jag visste ordet av hade vi gått på övertid... med en sista bit, chockerande, turn your expectations upside-down nyheter från Master Forgbert.
Gränsen för seniortävlan är mellan arton och trettiofem år, och arton blir jag först denna Augusti - alltså efter tävlingen. Vilket naturligtvis fick mig att tro att jag skulle få tävla mot jämnåriga eller yngre… ett ganska stort övertag.
Men hör och häpna... enligt specifikationen för vilken åldersgrupp man ska tävla i står det "Från år 1957-1992 yadayadaya- är man senior.
Så. Istället för att möta några som som mest kunde vara sjutton, i min egen viktklass (-64), har jag nu den gyllene möjligheten att möta kampsportsutövare mellan arton och trettiofem. Vilket drastiskt (oh, så drastiskt) minskade de gynnsamma oddsen. Kommer antagligen möta en tjugonioårig Korean som slitit som ett djur med kampsport sedan han kunde gå, i min första rond.
Meh. Från toppen av en åldersgrupp, till botten av den andra snabbare än jag hann säga "Taekwondo".
Ah, men på en lite trevligare punkt - min sträckning är (om ej ett minne blott) knappt märkbar om jag inte sparkat med maximal höjd/utsträckning.
Äntligen!
Tiden flög förbi, och innan jag visste ordet av hade vi gått på övertid... med en sista bit, chockerande, turn your expectations upside-down nyheter från Master Forgbert.
Gränsen för seniortävlan är mellan arton och trettiofem år, och arton blir jag först denna Augusti - alltså efter tävlingen. Vilket naturligtvis fick mig att tro att jag skulle få tävla mot jämnåriga eller yngre… ett ganska stort övertag.
Men hör och häpna... enligt specifikationen för vilken åldersgrupp man ska tävla i står det "Från år 1957-1992 yadayadaya- är man senior.
Så. Istället för att möta några som som mest kunde vara sjutton, i min egen viktklass (-64), har jag nu den gyllene möjligheten att möta kampsportsutövare mellan arton och trettiofem. Vilket drastiskt (oh, så drastiskt) minskade de gynnsamma oddsen. Kommer antagligen möta en tjugonioårig Korean som slitit som ett djur med kampsport sedan han kunde gå, i min första rond.
Meh. Från toppen av en åldersgrupp, till botten av den andra snabbare än jag hann säga "Taekwondo".
Ah, men på en lite trevligare punkt - min sträckning är (om ej ett minne blott) knappt märkbar om jag inte sparkat med maximal höjd/utsträckning.
Äntligen!
Kommentarer
Trackback
