Att falla eller inte att falla...
Teknikträning fokuserat på att bryta fall samt stretching, för sammanlagt 90-120min idag.
Att bryta fall och använda falltekniker i allmänhet… är en stor svaghet hos mig vad det gäller självförsvar. Delvis för att vi så gott som endast kör semikontakt sparring (Undantagen på svartbältesläger och liknande specialevenemang) och inte får kasta/fälla varandra normalt i sparring, delvis för att bara 1-3 timmar om året läggs ner på det under de formella passen. Knapp tid för att lära sig vadsomhelst, faktiskt.
Fallteknik kanske inte är något som kommer med på några av mina närmsta tävlingar (Då jag än så länge bara tävlar i semikontaktsparring och tul… möjligtvis specialteknik och/eller kross inom en snar framtid), men jag känner att det kan vara ganska vettigt att veta hur man undviker att skada sig när man faller. Allvarligt talat – om jag inte kan hantera att hamna på marken i en självförsvarssituation… är jag nog ganska körd.
Jag vet vilken del av kroppen jag ska landa på och använda vid fall, med regeln ”Marken slår hårt – så slå hårt tillbaka” som riktlinje för hur jag ska göra tekniken, tillsammans med samtidighet i min rörelse… men den här typen av träning-
-gör #^@!&@* ont i armarna efter ett tag och fick en rejäl huvudvärk på köpet – det är som sagt en av mina sämre delar. Förvånar mig inte om jag kommer vara öm i dagar framöver!
Men jag lär mig.
Stretchingen körde jag när jag upptäckte att jag fortfarande inte kunde sparka ordentligt, och fokuserade stretchen kring ljumskar, vader, axlar och baksida lår utan större problem. Det känns fel att inte ha med sparktekniker i min träning… det har jag alltid haft…
…Ouch.
Mina armar.