Taekwondo

Vilken underbar dag idag. Jag fick äntligen instruktioner för korrekt sprintteknik på specialidrotten, och ska försöka omsätta teorin till praktik snart. Hittills har jag försökt luta min kropp framåt samtidigt som jag försökte skapa så små intervaller mellan mina steg som möjligt. Jag resonerade att tyngden framåt skulle placera min kropp i en bättre vinkel för att trycka ifrån, och att desto mer markkontakt jag hade desto oftare skulle jag kunna trycka ifrån.

Vilket var helt fel.

Vid sprint ska man ha rak överkropp (möjligen lätt framåtlutad), ha höga knän och ta långa steg medan man för armarna fram och tillbaka så nära ens sidor som möjligt med så rak vinkel som möjligt (vilket även gäller vinkeln för fötterna, de ska peka rakt fram).

Så det var kul, om än inte särskilt tungt. Vad som var mer ansträngande var dagens taekwondopass. Den här gången var vi endast fem svartbältare som deltog (vi behöver verkligen fler nybörjare…. annars kommer det bara bli svartbältare kvar här!). Just eftersom vi var en grupp bestående av bara förstadanare fick vi prova på lite nya saker. En var attacker på en rak linje mot två motståndare, där vi skulle göra snärtspark följt av en tryckande i magen på den ena, innan vi upprepade processen mot den andra. Blev yr och tappade koordinationen efter ett tag… kan man träna bort yrhet? Aldrig funderat på det förut… skulle vara bra.

En annan metod var enstegssparring – utan steget (så nollstegssparring då…?). Det vill säga, att utan förvarning leverera en handteknik som den andra skulle blockera, och kontra med en teknik mot en vital punkt. Upptäckte att jag behöver mer sparringerfarenhet – var för långsam med att använda korrekt blockering och kontring. Tyvärr har jag ingen som är lättillgänglig i Nynäs att träna sparring med.

Förutom dessa körde vi två mot en sparring med restriktioner, tul i maxtempo, teknisk tul, den sedvanliga stretchingen (som jag inte kunde utföra på grund av min infernaliska sträckning som aldrig försvinner) uppvärmning och fys, som bestod i att gå sengångare runt salen fyra varv, följt av benböj.

Oerhört jobbigt. Ramlade ihop flera gånger under sengångaren innan jag kom in i mål, och detsamma hände under benböjen. Och jag har aldrig misslyckats med att sitta i benböj förut.

Men nu vek sig mina ben.

Så träningen var jobbig… men det känns underbart nu efteråt. Jag känner mig både pigg och trött, nöjd och hungrig.

Uppfriskade minnet av just varför träning är så otroligt givande.

Underbar dag.