Taekwondo

Årsmöte… är det sånt som ska ta av träningstiden? Den tid vi betalar för?
Jag säger nej!
…inte för att jag hade något att säga till om angående det cirka hundra minuter långa mötet som omöjligt kunde vara mer intresseväckande.

Och ja, det var sarkasm.

På en mer positiv sida av livet var de tjugo minuterna av faktisk träning ansträngande, med introduceringen av ett nytt, spännande moment (som jag snart kommer till). Vi blandade handsparring med armhävningar, härdning för magen med snabba krokar, sparrades mot flera motståndare kombinerat med situps. Och precis innan slutet av passet fick vi pröva en träningsform för andradanare uppåt… teamsparring!

Wo-hoo!

Det var oerhört kul (speciellt då man kunde smyga upp bakom en upptagen motståndare efter att ha sparkat iväg den andra) och uppfriskande. Vill köra den här träningsformen mer… det finns så mycket nytt att utforska vad det gäller taktik och samarbete. Just den här gången utnyttjade jag att jag är både snabbare med mina slag och mina förflyttningar än de i motståndarlaget för att splittra dem och sedan köra två mot en innan den andra hann komma tillbaka. Riktigt kul, även (… stryk det. Det är bara roligare med bra träffar) om jag själv fick smaka på den medicin jag delade ut, två gånger.

På en mer negativ sida av livet har jag fortfarande min sträckning… och min kropp kändes halvslö. Inte slö som i ”jag vill gå och lägga mig” utan snarare en mer gnällig ”rör dig inte, det är inte bra för dig!” typ. Vi har ju en sjukling som hostat mig i ansiktet där hemma… men jag hoppas (innerligt) att hon inte smittat mig.