18 April
Då Laakso fortfarande inte har återhämtat sig tillräckligt för att leda, men däremot är pigg nog att närvara, blev dagens pass något speciellt. Vi var fem svartbälten som fick passet uppdelat mellan oss, och Laakso skulle sedan evaluera hur vi presterade som instruktörer. Jeanette D fick uppvärmning och stretch, Viktor J tul och mönster, jag teknik, Oskar S stegsparring, och Tigran A fys på slutet. Teknikdelen är den mest komplicerade delen för en instruktör att ha enligt Laakso - varför han gav den till mig, den med störst erfarenhet av oss fem att leda.
Och det gick ganska bra. Inte lika bra som när jag presterat som bäst som instruktör (enligt mig), men fullt dugligt. Vad det gällde rösten var jag bra sade Laakso, och även sättet jag delade upp tekniker. Mina största fel var att jag inte rättade tillräckligt mycket individuellt, fokuserade för mycket på vitbältarna och att jag missade ett fel som alla elever gjorde i början av passet. Han sade fler småsaker som jag skrivit ned tillsammans med det de andra fick att rätta. Skadar ju inte att gardera sig, aight?
Fysdelen på slutet var en av de mest ansträngande på länge - även om upplägget kunde vara bättre. Vi hade fem övningar för triceps/axlar i rad! Tunga övningar. Fysen bestod i situps, sedan kissande hunden, sedan pushups med klapp – inget som var särskilt jobbigt på det antalet reps vi gjorde. Sedan skulle vi göra ”sälen”, det vill säga dra oss fram i en gungande rörelse över golvet med bara händerna. Jag hann till andra änden av salen, fylld av vilja att komma före de andra, när Tigran kallade tillbaka alla för att han bara hade tänkt visa hur man skulle göra, inte starta oss. Så det blev sälen igen, och på vägen tillbaka var det mindre gunga och mer slita sig fram som gällde för mig. Men jag kom först!
Efter det följde armhävningar med klapp, skotkärran, skotkärran med hoppande armhävningar…
Ja, ni förstår. Inga styrkeövningar för höftböjare, ben eller mage för att avbryta fokuseringen på armarna. Men vi - eller jag i alla fall - blev nästan helt slukörda. Hade inte klarat av många fler armhävningar med klapp, kan jag erkänna.
Så passet överlag var bra, tytckte Laakso. Med ett stort fel alla av oss hade.
Vi hade inte haft en enda paus för att dricka vatten.
Det förklarar varför det kändes som jag tuggat kopiösa mängder aska vid slutet av passet.
Väldigt torr aska.
…
Väldigt torr.
